Utvecklingsfaser 

12.10.2019

Just nu har jag förmånen att arbeta varje dag med barn i 9-årsåldern och jag reflekterar över vilken spännande ålder det är, så harmonisk men ändå så sårbar och fylld av möjligheter.

Hela livet är ju fyllt av möjligheter till utveckling och som barn manar livet på oss att följa dessa utvecklingsfaser. Kroppen växer och kräver av oss att fortsätta utvecklas som en naturlig del av livets gång. 

Vi vuxna hamnar också i olika utvecklingsfaser och livskriser men vi kan välja att motsätta oss utveckling och stanna kvar i vår trygga zon. Det kanske inte är någon bra idé men valet finns där och kanske är det så att vi ofta väljer den trygga vägen tills det inträffar något mer drastiskt i vårt liv som gör att vi tvingas till förändring. Trots den smärta vi behöver genomgå är vi ofta tacksamma för de insikter, förståelse och ödmjukhet dessa livskriser ger. Det är bra att komma ihåg när vi ser barnen utvecklas.

Som nioåring har människan lärt sig otroligt mycket och förstår redan världen omkring sig väl. Vi har lärt oss hantera vår fysiska kropp som ett fantastiskt verktyg, finmotoriken är väl utvecklad till att kunna skriva, måla, spela instrument och vi är ofta nyfikna och öppna för nya kunskaper och färdigheter. Barnen har också genom sin omgivning lärt sig att uttrycka sin egen inre värld av tankar och känslor, hur de kan hantera dem på olika sätt, samspela med varandra socialt och våga säga sin mening. Individualiteten blir nu mycket synlig men behovet av gruppens trygghet är stor.

Vi har vuxit ur den totala upplevelsen av världen som det lilla barnet har, där upplevelsen av att vara en del av allt och känslan av sammanhang är självklar. Det lilla barnet och dess omgivning är ett men i treårsåldern börjar det ana sitt eget jag, sig själv med sin egen vilja, känsla och tanke, vi vuxna brukar kalla det för trotsåldern. I sexårsåldern sker nästa stora utvecklingsfas och mellan nio och tioårsåldern är det egna jaget plötsligt mycket synligt för barnen. Barnen upptäcker sig själva som en tydlig individ. Det är en härligt hisnande upplevelse men kan också upplevas lite skrämmande då det blir en upplevelse av distans mellan mig och dig, mig och världen, som kan kännas som en ensamhet. Barnet får inblick i människans dubbelhet, vi är individer och bär ansvar för vårt eget liv samtidigt som vi är en del av mänskligheten och behöver varandra.

Hur kan vi vuxna stödja barnen i nioårsåldern så att de med mod och tillit kan växa vidare? Kan vi ge dem en upplevelse av trygghet och ro? Jag tror verkligen det. Jag tror att vi vuxna har så mycket att ge genom vårt sätt att vara tillsammans och genom att visa att vi också lär oss hela livet.

När vi lever med nioåringar omkring oss blir vi påminda om vad vi värdesätter i livet. Kanske upplever du hur barnens frågor aldrig tycks ta slut, det finns en nyfikenhet hos barnen då de börjar se oss med nya ögon. Vi kan passa på att fråga oss själva vad vi gör för att känna oss trygga och glada. Det kan också vara en bra tid att göra roliga saker, leka och njuta tillsammans.

I Waldorfskolan är berättelserna en viktig del för att stärka barnens mentala utveckling i olika åldrar och hela tredje skolåret fylls av trygga stärkande berättelser. Berättelser om bonden förr i tiden och årstidernas växlingar som kommer och går men också om smeden, herden, mjölnaren, fiskaren som alla visar på människans trygga förhållande till naturen. Gamla testamentets skapelse och mytiska berättelser ger ett liknande lugn utan att förlora sig i konfessionella förklaringar och vilar i att vi alla är en del av mänskligheten. När vi fortsätter berätta om skapelsen upptäcker vi hur de första människorna fick lämna paradiset med den totala tryggheten för att skapa en ny värld. Ur ett mytiskt perspektivet kan vi känna igen oss som människor i att växa upp och lära känna oss själva på nytt. Vi kan känna på friheten och ansvaret i att kunna välja hur vi vill skapa våra liv och bidra till att ta hand om världen. Vi berättar om människor och deras glädje, hur de finner varandra i vänskap och prövningar och alltid med ett lyckligt slut. 

Lyckliga slut mår vi nog alla bra av vilken ålder eller utvecklingsfas vi än är i och så klart massor av förståelse och kärlek, speciellt när vi har svårt att just visa att vi behöver det.